KÄRA SYSTER KARIN LINDSKOG

Grigoriy Tsidenkov, docent vid Samaras Statliga Sociologi- och Pedagogiska universitet. Samara, Ryssland

 «KÄRA SYSTER KARIN LINDSKOG». Ur SVENSKA RÖDA KORSETS HUMANITÄRA MISSIONS HISTORIA VID VOLGA UNDER HUNGERSNÖDEN 1921-1923.

Sista farväl till syster Karin Lindskog. Foto: Henry Gustafsson, SRKs Samara-expeditionens kurir.

Det är ganska väl känt att ett flertal utländska humanitära organisationer arbetade i Ryssland under hungersnöden 1921-1923. Till följd av ett avtal mellan Rysslands folkkommissarie för utrikes ärenden (motsvarande utrikesministern) Georgij Tjitjerin och den berömda norska polarforskaren Fridtjof Nansen som ledde Internationella Röda Korsets delegation instiftades den 27 augusti 1921 Internationella kommittén för ryskt hjälparbete. Kommitténs främsta syfte var att leverera och fördela humanitär hjälp till befolkningen i de svältande regionerna[1]. Svenska Röda Korset var en av de organisationer som var med i Kommitté.   

Svenska Röda Korset hade egen självständig finansiering, egen personal och arbetade från första början oberoende från Kommitténs ledning.. Samara län vid Volga blev en av regionerna för Svenska Röda Korsets (vidare – SRK) verksamhet.

SRKs delegation kom till Samara i december 2021 och började arbeta i de socknar (rysk motsvarighet: volost) som låg närmast staden Samara: Voskresenskaja, Kamenno-Brodskaja, Vjazovo-Gajskaja och Dubovo-Umetskaja.  SRKs strategi var att ta hand om en mindre region och helt tillgodose dennas ekonomiska samt medicinska försörjning. Matvaror fördelades enligt följande princip: i byar med befolkning under 500 personer delade man ut maten som ”torr ranson” enligt listor som förbereddes av sockenrådet via särskilda representanter (två utvalda per socken, en från rådet och en från dem svältande). På platser där det bodde flera personer öppnade man matställen där varm mat serverades. Dessutom öppnade man bagerier, mat- och klädlager, upptagningshem för barn samt sjukhus i socknens centrala orter[2]

I varje sådan region låg ansvaret för humanitär och medicinsk hjälp på SRKS delegater. Varje delegat måste organisera SRKs lager, bagerier och matställen, anställa rysk personal (i samråd med lokala råd), upprätthålla sjukhus, vårdcentralen och mottagningshem  för barn (från januari 1922 även barnhus för föräldralösa barn); anlita vuxen befolkning till allmännyttigt arbete. Kontakter med Samara-expeditionens svenska SRKs stab sköttes genom bud och kurirer, som levererade veckorapporter och anhållan om nödvändiga resurser.[3].

SRKs delegat till Voskresenskaja socken blev sjuksköterskan Karin Lindskog. Karin Lindskog (eg. Maria Katarina Lindskog) var född den 1 oktober 1875 i Dalarna. Under första världskriget arbetade hon som sjuksköterskan i Tyskland vid olika militära lasarett för krigsfångar. 1918-1919 vårdade hon krigsfångar i Ryssland där SRK organiserade utbyte av  krigsfångar. Tillbaka i Sverige var hon anställd vid Röda Korsets sjukhem i Stockholm 1919-1921. Hösten 1921 gick hon som frivillig till SRKs Samara-expedition.[4]

Voskresenskaja socken var svår att hantera – här samlades flyktingar från sydliga regioner och från Basjkirien. Man försökte hindra dem att komma över floden Samarka för att upprätthålla åtminstone någon ordning i själva Samara samt försöka skona staden från infektioner. Flyktingarnas anhopning ledde oundvikligen till epidemier, framför allt tyfus. Inte desto mindre började svenskar arbeta där väldigt energiskt. Detta värderades högt av Samara läns verkställande kommitténs ordförande Antonov-Ovseenko som skrev i sin artikel ”Genuint kulturinsats”: «Redan dagen efter svenskarnas ankomst började deras expedition bekanta sig med den regionen där de skulle bedriva sin verksamhet”.

Tidigare hade här legat välmåendebyar – Voskresenskaja, Kamennyj Brod m.fl. Men nu var det ett stort område mellan Samara och staden Pugatjov, som befann sig i en helt bedrövlig situation. Av en befolkning på 23.686 personer kunde endast 4,6 % klara sin egen försörjning. Antalet hästar minskade på ett år från  7872 till 1775, mindre boskap (får, grisar m m) var så gott som utplånade, uppätna.

Den svenska Samara-expedition arbetade i full fart redan efter några dagar. Till mitten av januari delade den dagligen ut varm mat och bröd till 18800 personer. Maten delades ut från allmänna kök som inrättades i byarna – Voskresenskoe, Kamennyj Brod, Vjazov Gaj, Kolyvan, Dergatji, Preobrazjenka, Russkie samt Mordovskie Lipjagi.[5]»

Svenskarna öppnade sitt första sjukhus i sockens centrum Voskresenskoe. I början saknades både mediciner och medicinsk personal, därför bestämde man sig att i första hand rädda enbart barn under 14 år.  

Sjukhuset slog upp sin port den 31 december. Och direkt, mitt i nyårsafton, började lokala bönder strömma in med sina sjuka barn. Den mest utbredda och farliga sjukdomen var tyfus, som hade särskilt svårt förlopp p g a hunger och svält. Karin Lindskog lämnade inte sjukhusets väggar en enda gång. Hon sov i ett eget rum vid sjukhusets salar. Bönderna kom med sina barn till sjukhuset under dygnets alla tider. Karin undersökte dem alla, ordinerade mediciner. Personligen övervakade och kontrollerade hon allt. Och dessutom glömde hon inte sina andra åtaganden inom den humanitära hjälpen: hon såg till att det öppnades nya allmänna kök, att det ordnades mat åt befolkningen och sjukhusets patienter, skrev ut mediciner och granskade räkningar[6]. Ett sådant liv kunde kombination med kronisk trötthet inte bli utan konsekvenser – Karin insjuknade själv i tyfus. Men hon la sig inte till vila, bad inte om evakueringen (trots att en sådan möjlighet stod i hennes kontrakt) – hon blev kvar på sin post, med sjuka barnen som hon betraktade som sina egna. Den 17 februari 1922 avled hon.

Nästa dag kom representanter från alla byar i hela kommunen till byn Voskresenka. Nedanstående mötesprotokoll speglar den stora betydelsen som Karin Lindskogs arbete hade för invånarna:

«Protokoll № 14

Från ett möte med hela Voskresenskaja volost representanter med närvarande från byar Vosksenskoe, Mordovskie Lipjagi, Russkie Lipjagi, Preobrazjenka.  

Dagordning: Att beklaga och uttrycka sin djupaste sorg över den förtidigt bortgångna  barmhärtighetssystern i Svenska Röda Korsets Voskresenskij lasarett, fröken Lindskog.

Beslöts:

Sedan de närvarande tog del av det sorgliga meddelandet från bemyndigade Samartsev och Zjestkov att Voskresenskij lasaretts föreståndarinna och sjuksystern Karin Lindskog alltför tidigt gått bort och sedan de tagit i betraktande att syster Lindskog från Voskresenskij lasarettets första dag och fram till den dag hon insjuknade koncentrerat hela sin verksamhet blott till gagn för den sjuka befolkningen, samt efter att ha högt värderat hennes outtröttliga arbete och gärning och efter att ha konstaterat att den avlidna syster Lindskog gav sina kunskaper, sin energi och sitt liv till gagn för Rysslands hungriga folk, bestämde möte:    

– att å hela Voskresenskaja sockens vägnar uttrycka vår djupa sorg i samband med Svenska Röda Korsets syster Karin Lindskog för tidiga död i tyfus den 17 februari 1922 kl.7 på kvällen. Hon offrade sitt liv i kamp mot den tyfusepidemin som härjar bland svältande Rysslands invånare.
 – att på den avlidnas kista lägga en krans med påskrift: «Till Barmhärtighetssyster Karin Lindskog från en djup tacksam befolkning i Voskresenskaja socken och Samara län. 1922 februari den 17 dagen».

Kära syster! Din för tidiga bortgång fråntog alla lasarettets patienter dina omsorger och moderliga omvårdnad. Den tid Du varit lasarettets föreståndarinna kunde vi överallt och alltid se Din moderliga omtanke om patienter och Ditt ordningssinne samt skickliga ledarskap.   

Kära Syster, nu sover du den kalla sömnen i graven och hör icke vad som försiggår kring dig. Den hårda och hänsynslösa döden rykt Dig bort från skaran av de verksamma i denna världen just när du påbörjat Din människovänliga bragd och har omöjliggjort för Dig att avsluta den. All Din skicklighet, Dina goda relationer och andra Dina dygder skall gå i graven tillsammans med Dig, men det Du åstadkommit kommer att finnas kvar med oss för alltid och försvinner inte ur vårt minne, inte heller ur våra barns minne.

Må Du vila i frid kära syster Lindskog, vi kan inte finna ett annat sätt att utgjuta vår tacksamhets känslor än att böja våra bara huvuden vi Ditt stoffs fötter.

Vårt möte har den äran att till Samara-expeditionens Ordförande i staden Samara herr Ekstrand överlämna detta protokoll och vi ber honom ödmjukt att framföra våra känslor av en stor sorg till Svenska Röda Korsets Ordförande Hans Höghet Prins Carl, den avlidnas släktingar och till hela Svenska folket[7]

Kistan med Karins stoff  kom först till Samara för begravningsgudstjänst i en luthersk kyrka och därefter skickades kistan till hemlandet Sverige. Karin jordfästes på kyrkogården i Hosjö, Dalarna.

Föreningen ”Sveriges kvinnoförbund” kom med förslaget att till Karins minne samla pengar för svältande barn i Samara. Fram till 1 juli 1922 samlade organisationen 8.395 kronor. Man köpte in 6 ton mjöl, 1.056 konservburkar och 500 meter tyg och skickade till Samara[8].

Man kan säga att syster Karin Lindskog fortsatte att ta hand om sjuka och svältande barn i Samara även efter sin död.

Litteraturlistan:

1.Бюллетень ЦК Помгол ВЦИК. М., 1921. №1. С. 39-44.

2.Голод в Средневолжском Крае в 20-30-е годы ХХ века. Том 1. Голод в Самарской губернии в 20-е годы ХХ века. Сборник документов ГБУСО «Самарский областной государственный архив социально-политической истории», ГБУСО «Центральный государственный архив Самарской области». Самара, 2014. 513 с

3. Деятельность Самарской губернской комиссии помощи голодающим по отчетам (за декабрь 1921 г. – июнь 1922 г.). Самара, 1922. С. 78-79.

4. Национальный архив Швеции. Riksarkivet. SKR/Byrån för hjälpverksamhet i Ryssland/F/Vol.1.

5. Коммуна, 1922, 04 февраля.

6. Riksarkivet. SKR/Byrån för hjälpverksamhet i Ryssland/F.2/Vol.1.

7. Stockholms-Tidningen, 1922, 02 июля.

Översättning: Irina Makridova
Språkgranskning: Ulla Djurberg

20211231

Stockholm

Post Author: rurik