Runt 70 personer samlas i helgen på Visingsö för att hedra ryska krigsfångar som ligger begravda där. Tanken är att man ska stärka banden mellan svenskar och ryssar.
Med hjälp av svenska och ryska forskare hittades en unik namnlista på 135 av de ryska krigsfångar som begravdes på Rysskyrkogården på Visingsö åren 1715–1718.
Vill stärka banden
För att hedra krigsfångarna och stärka banden mellan svenska och ryssar samlas runt 70 personer på Visingsö i helgen. Arrangör för minnesceremonin på Rysskyrkogården på Visingsö är: Den ideella kultur- och vänskapsföreningen Druzhba Småland, den ryska ortodoxa församlingen i Jönköping och Studieförbundet Bilda.
– Det är ett evenemang för att stärka svens-rysk vänskap. Under ceremonin kommer bland annat forskare från både Sverige och Ryssland hålla tal, säger Ilia Belov som är initiativtagare till ceremonin på Visingsö.
Vill sätta upp minnessten
Till vardags jobbar han som universitetslektor på högskolan i Jönköping. Men i helgen kommer han att delta i ceremonin.
– Det är viktigt vi uppmärksammar detta så att svenska staten bevarar denna historisk plats. Vi vill inte att platsen ska glömmas bort utan bevaras, säger Ilia Belov.
I dag finns ett kors på platsen som markerar platsen. Men initiativtagaren vill även att namnen på fångarna sättas upp.
– Vi vill i framtiden har en minnessten på platsen där alla namnen på fångarna ristas in. Det är viktig för att minnas krigsfångarna, Ilia Belov.
Ryska krigsfångar på Visingsö
Enligt den ideella kultur- och vänskapsföreningen Druzhba Småland så tillfångatogs de flesta ryska krigsfångar av svenska armén i början av det Stora Nordiska kriget och innan nederlaget vid Poltava i 1709. Det totala antalet ryska fångar uppgick till 1517 personer fram till år 1717.
Från 1716 flyttades de till Visingsö och placerades på Visingsborgs slott tillsammans med danska, engelska och holländska krigsfångar. Sammanlagt var det cirka 2.000 fångar bosatta på ön, där mer än 1.500 av dem var ryska. De flesta gripna var av lägre militär grad.
Till vakter utsågs från början personer från lokalbefolkningen, och därefter var det tysk trupp som sänts för att övervaka slottets invånare Ön, som ligger ganska långt från kusten, blev utvald med tanke på att fångarna inte skulle kunna rymma. Men det hjälpte inte. Massflykt förekom minst 9 gånger, och mer än 300 personer deltog. Fram till maj månad 1719 hade totalt över 40 personer rymt från Visingsö.
Brann ner till grunden
Natten mellan 22:a och 23:e december 1718 brann Visingsborgs slott ner till grunden. Det fanns misstankar om att slottet sattes i brand av ryska fångar. Men det finns en rapport från domaren Broman, daterad 5 januari 1719, där man kom till en tydlig slutsats att branden inträffade på grund av en av de tyska vakterna, underofficeraren J. Rasch, som oförsiktigt tände sin pipa.
På Rysskyrkogården begravdes förmodligen merparten av de drygt 200 ryssar som dog under fångenskapen på Visingsö. Det är rätt säkert så att många av dem dog av svält. De dåliga förhållandena medförde att landshövding Patkull i Jönköpings län blev avsatt från sitt ämbete.
Det var inte bara svårt att få dagsransonerna till fångarna att räcka till. Utan därtill saknades ofta tillräckliga mängder av förnödenheter, eller att priserna plötsligt sköt i höjden. Det gällde till exempel priset på ved i Västergötland eller priset på båtförbindelsen mellan Gränna och Visingsö som skulle föra över varorna. Matleveransstörningar ledde till att plundringar och stöld av boskap inte var ovanliga bland fångarna, som tvingades kämpa för sina liv.
