DÄRFÖR FOR VI TILL RYSSLAND
Våren 2009 gjorde vi en resa till den ryska industristaden Kaluga som kulmen på vårt nära ett år långa projekt för studier av Ryssland. Vi hade börjat våren 2008 med en studiecirkel inom Gröndals s-förening och fick ganska snart anslutning av Bertil Brorsson från Aspuddens s-förening, Gudrun Büstrich från Katarina s-förening och Merja Markula från s-föreningen vid AMS. Vårt syfte var att lära oss mer om dagens Ryssland, inte minst vardagen utanför Moskva. Som grundval för studierna använde vi Claes Ericssons bok Ryssland nu (Ersatz; 2008), men vi fick också en muntlig orientering om rysk ekonomi av Anders Lejon.
Vi valde att förlägga vår avslutande studieresa till Kaluga, eftersom det är där Nadja Eklund, initiativtagare till hela projektet, har sina rötter och därmed också många värdefulla kontakter. Det visade sig på flera sätt vara ett lyckokast. Kaluga är en ganska typisk medelstor rysk landsortsstad, där äldre historia och de senaste 17 årens stora samhällsförändringar kan iakttas sida vid sida.
Kaluga har cirka 340 000 invånare och ligger 20 mil söder om Moskva vid floden Oka. Staden har anor sedan 1300-talet, men den fina äldre arkitekturen i staden härstammar huvudsakligen från 1700- och 1800-talen. Framför allt är Kaluga en industristad, inte minst präglad av de bilfabriker som Volkswagen, Mitsubishi, Skoda och senast Volvo lastvagnar har byggt på andra sidan Oka.
Det var en blandning av vackert restaurerade gamla hus, åtskilliga byggnader i akut behov av renovering och diverse helt moderna hyres- och kontorshus som mötte oss i Kaluga. Några nybyggen verkade ha kommit av sig till följd av den akuta finanskrisen, men i stadens centrala delar var kommersen i alla klädbutiker, skoaffärer och elektronikbutiker i full gång. Hur mycket arbetslösheten hade ökat till följd av finanskrisen fick vi aldrig veta, men de politiker vi träffade underströk att man har satt igång stora beredskapsarbeten för att mildra krisens effekter.
I Kaluga hann vi med att besöka stadsduman och länsförsamlingen, en gymnasieskola, ett kulturhus för barn (f d Pionjärpalatset), det psykiatriska sjukhuset, en domstol, den nyöppnade Volvofabriken och flera kyrkor. På vägen hade vi gjort ett uppehåll i Moskva där vi besökte ett barnhem och tittade på kyrkorna i Kreml. Vi lärde oss mycket och fick lust att lära oss ännu mer!
I resan deltog Bertil Brorsson, Gudrun Büstrich, Nadja Eklund, Jerker Hanson, Inger Lenas, Bengt Ljungberg, Merja Markula, Marita Ros och Ebba Sävborg samt Nadjas elvaåriga dotter Lena. Våra upplevelser och lärdomar från resan har vi redovisat i den här lilla skriften, med foton av Jerker Hanson och andra deltagare i resan.
BARNHEM 51 I MOSKVA
I Ryssland finns det mellan 700 000 och en miljon barn som bor på barnhem. Några av dem träffade vi på Barnhem 51 i Moskva, där vi gjorde vårt första studiebesök under Rysslandsresan. Olga och Vanja, båda 17 år, talade flytande svenska.
Barnhem 51 ingår i ett projekt, som startades av den kända ryska ishockeymålvakten Vladimir Tretjak i början av 1990-talet. Ett samarbete mellan Tretjak och Svenska Ishockeyförbundet ledde till en organisation som hjälper ryska barnhemsbarn att vistas i svenska familjer under sommar- och julloven. I dag ingår åtta ryska barnhem i projektet och de har alla var sin stödförening i Sverige. Flera hundra barn har vistats hos svenska semesterföräldrar sedan starten. Stödföreningar samlar pengar och samordnar barnens resor och håller kontakt med myndigheter, försäkringsbolag och reseföretag. Allt arbete görs ideellt utan bidrag från staten eller myndigheter. Olga och Vanja har vistats i svenska Familjer flera gånger och besöken har betytt mycket för dem.
- Det största problemet för barnhemsbarn är att de sällan får en chans att se hur en vanlig familj fungerar, sa föreståndaren Tatiana Aleksandrova på Barnhem 51. Några veckor i en svensk familj kan ge dem värdefull kunskap som de har nytta av även i vuxenlivet, när det är dags att bilda egen familj.
Något system för fosterhemsplaceringar finns inte i Ryssland. Tatiana Aleksandrova trodde inte heller på fosterhem.
- Jag tror inte på fosterfamiljer som får en lön av staten. De svenska familjer som finns med i Tretjakprojektet tar hand om barn utan tanke på egen vinning. Jag tror att man ska ta hand om barn av kärlek, inte för pengar.
Tatiana Aleksandrova har själv en utbildning till konstpedagog och hennes intresse för musik, konst och teater präglar mycket av barnhemmets aktiviteter. Den ryska staten betalar ersättning för lokaler, personal och mat. Barnen går i vanliga skolor, men kläder, datorer, leksaker, utflykter och reparationer finansieras med sponsormedel. Svenska stödföreningar arbetar inte bara med resor till Sverige utan gör även viktiga insatser som kommer barnhemmets verksamhet till godo. Ett exempel var mjukisnallar, som barnhemmets svenska stödförening hade samlat in inför vårt besök i Ryssland och som vi överlämnade till Barnhem 51. En skolklass på hantverkslinjen i Jordbro hade målat och reparerat lokalerna vid ett tidigare tillfälle.
Merja Markula
GYMNASIESKOLA I KALUGA
Gymnasium nr 9 ligger i en imponerande byggnad från 1740 och är en av de äldsta läroanstalterna i Kalugaområdet. Redan 1879 inrättades i den en skola för flickor. I mer än tjugo år undervisade här den store ryske vetenskapsmannen Tsiolkovskij (1857 -1935) i fysik och astronomi. I dag bär skolan hans namn. Han initierade den teoretiska rymdforskningen och resultatet av hans verksamhet är att Kaluga intimt förknippas med Sputnik och Gagarin,
Vi går upp för den fina gjutjärnstrappan in i ett litet bibliotek där vi välkomnas av rektor, bibliotekarie och en engelsklärare. De presenterar skolans verksamhet. Idag har skolan 738 elever, fördelade på 29 klasser, varav 12 yrkesförberedande. De undervisas av 50 pedagoger.
Skoldagen omfattas av 6 lektioner: 8.10 – 14.05. Eleverna kan välja mellan olika linjer:
naturvetenskapliga med tyngdpunkt på fysik matematik, kemi, biologi eller humanistiska linjer med litteratur och språk. Dessutom erbjuds studier i 10 tillvalsämnen.
Utanför den ordinarie undervisningen ges eleverna möjlighet att i ca 30 cirklar ägna sig åt konstnärliga och litterära intressen. Man ger ut en skoltidning som i tävlan med andra skolor i staden vunnit priser. Även i en teaterfestival har elever fått diplom för sina rolltolkningar. Den 6 juni 2009 är det 210 år sedan nationalskalden Pusjkin föddes och för att fira detta har elever fördjupat sig i hans verk. Som avslutning gav de en musikalisk- litterär kvällsföreställning där de framträdde i kostymer de själva gjort tillsammans med föräldrar. Skolan låter alltså de humanistiska intressena ta plats.
Det är med berättigad stolthet man presenterar sin skola. Man kan berömma sig av goda resultat och skolan blev 2004 utnämnd till Kalugaområdets bästa. Tyvärr fick vi endast ta del av skolpersonalens åsikter. Eleverna hade redan gått hem för dagen. Tiden var för knapp för att vi skulle få veta något om vilka pedagogiska metoder man använder. På en fråga om man har problem med ordningen i klassrummet och sena ankomster, svarade en lärare att det händer att elever kommer för sent, men att arbetsron är det inget fel på.
Ytterligare en fråga vi hann ställa var vilka elever som tas in i skolan. Svaret blev något svävande: föräldrar är väl medvetna om att skolan ställer höga krav. Eftersom skolan är välrenommerad söker säkert fler in än det finns platser. Hur urvalet går till fick vi ingen klarhet i.
Gudrun Büstrich
HOS DOKTOR LIVSJITS, PSYKIATRISKA SJUKHUSET I KALUGA
Dr Alexander Livsjits, som lär vara över 80 år men fortfarande är överläkare på psykiatriska sjukhuset, tog emot oss i sitt tjänsterum. Han berättade om sjukhuset och kort om den psykiatriska vården i Kalugas län.
Sjukhuset är i år 200 år gammalt. Det flyttades 1936 från staden till nuvarande läge någon mil utanför. Kvar från tidigare finns ett trähus, byggt 1885. Dr Livsjits berättade att under andra världskriget förstörde tyskarna en hel del av sjukhuset. Patienterna hade man hunnit evakuera innan de kom. En psykiater hade räddat många ryska soldater på sjukhuset genom att säga att där fanns tyfus.
De flesta byggnaderna är från före 1960. Här finns 1 300 vårdplatser (1 700 platser för 10 år sedan), de flesta för långtidssjuka patienter. Personalen uppgår till 1 100 personer. 90 läkare finns, de flesta psykiatrer men man har även neurolog, gynekolog mm. Man tar hand om patienter i alla åldrar och har bl a en avdelning för patienter 5 - 11 år och en för dem som är 12 - 15 år gamla. Det finns två avdelningar för rättspsykiatrisk vård, men patienter som anses farliga placeras på en enhet i Smolensk.
Patienter tas in både frivilligt och med tvång. I det senare fallet sker förfarandet i flera steg med psykiater, särskild kommission på sjukhuset samt domstol. Patienter som anses "hjälplösa" (i Sverige kanske tidigare tillhörande "omsorgen") vårdas till cirka 16 års ålder, därefter placeras de på "internat". Alkoholpsykoser vårdas på sjukhuset. Missbruksvård i övrigt ges inom "narkologisk" vård.
På sjukhuset finns en enhet för psykoterapi som vi besökte och vars arbete beskrevs av överläkaren där. Man arbetade med patienter, huvudsakligen i öppen vård och med olika metoder (gestalt, kognitivt, hypnos etc).
Man har en sektoriserad psykiatrisk vård i Kalugas län, d v s öppenvårdsmottagningar med "områdesansvar" och kontinuitet vad gäller personkontakt med psykiater. Lättare depressioner behandlas i primärvården. Man satsar numer, som i de flesta länder, på vård i öppna former med patienterna boende i sina hem. Detta trendbrott har möjliggjorts genom nya läkemedel och inte minst bättre förståelse för patienternas behov och hur dessa kan täckas.
Finansieringen är federal, huvudsakligen byggd på föregående års prestationer. Dr Livsjits kunde tidigare flytta pengar mellan olika poster, men detta går inte längre.
Vi besökte inte någon avdelning och träffade inte några patienter. Vid vår genomfart av området såg vi 5-6 rätt stora paviljonger i grå betong och däremellan några träd och gräsplättar där patienter(?) stod, uppenbarligen i färd med att göra fint för våren.
Jerker Hanson
SAMTAL MED POLITIKER I KALUGA
Det politiska livet i Kaluga och det omgivande länet domineras av det Kremltrogna mittenpartiet Enade Ryssland. I både stadens duma (ungefär kommunfullmäktige) och länsförsamlingen har partiet en solid majoritet. Av övriga partier är det bara det mer vänsterbetonade Rättvisa Ryssland, också det Kremltroget, som finns representerat i båda församlingarna. Därutöver finns ett antal frivilligorganisationer i regionen, men de samarbetar nära med myndigheterna. Vi fick under vårt besök träffa dels dumans ordförande Alexander Ivanov, Enade Ryssland, dels Vjatjeslav Gorbatin, som företräder Rättvisa Ryssland i länsförsamlingen.
Av stadsdumans 25 ledamöter kommer 17 från Enade Ryssland och 1 från Rättvisa Ryssland. Övriga 7 ledamöter kallar sig oberoende, men ” i voteringarna röstar de med Enade Ryssland”, anförtrodde oss Ivanov. I senaste valet till länsförsamlingens 40 platser fick Enade Ryssland 10 av de mandat som fördelades enligt partilistor, Kommunistpartiet fick 3, Rättvisa Ryssland 3, det socialliberala Jabloko 2 och Vladimir Zjirinovskijs Liberaldemokrater likaledes 2 mandat. Övriga platser tillsattes genom majoritetsval i enmansvalkretsar. I nästa val 2010 skall enbart partilistor användas, vilket förmodligen kommer att stärka Enade Ryssland ytterligare.
Enligt Vjatjeslav Gorbatin, tidigare medlem i Ryska federationens kommunistparti men nu en av Rättvisa Rysslands tre ledamöter i länsförsamlingen, har partiernas roll försvagats överlag, och rollerna har ibland blivit ombytta. ”Det är högern som försöker driva de sociala frågorna här, men resurserna räcker inte”, sade han i vårt samtal. Han frågade oss också vad det egentligen är för skillnad mellan kommunister och socialdemokrater. ”Programmen är ju desamma”, sade han.
Både Ivanov och Gorbatin hävdade att det finns ett livaktigt civilsamhälle i Kaluga. Många av frivilligorganisationerna är underavdelningar till Moskvabaserade organisationer för exempelvis mänskliga rättigheter, kvinnofrågor, ungdomsfrågor etc. Ivanov och Gorbatin framhöll att myndigheterna försöker stödja frivilligorganisationernas arbete, inte minst ekonomiskt, och ofta träffar organisationernas företrädare för att diskutera olika projekt. Gorbatin ville inte hålla med om att detta nära samarbete med myndigheterna kan inskränka frivilligorganisationernas oberoende. ”Tvärtom. Guvernören här i Kalugas län vill gärna att tidningarna innehåller kritiska artiklar”, sade han. ”Det betyder ju att civilsamhället utvecklas”.
Ebba Sävborg
I DOMSTOLEN
I Kaluga besökte vi en distriktsdomstol och fick titta in i några rättegångssalar. Vi tilläts däremot inte att åhöra en domstolsförhandling. Motiveringen var att alla mål redan påbörjats.
Distriktsdomstolen är lägsta instans i det ryska domstolsväsendet och motsvarar närmastl vår tingsrätt. I likhet med det svenska rättssystemet finns tre nivåer. Parterna kan om de inte blir nöjda överklaga till närmast högre instans.
I likhet med Sverige utgörs det ryska åklagarväsendet av en myndighet under ledning av riksåklagaren. Han väljs av Federationsrådet på förslag av presidenten. Vid sidan om att föra statens talan vid brottsmål och i andra ärenden har riksåklagaren också att övervaka rättstillämpningen vid de polisiära myndigheterna.
Organisatoriskt finns en åklagare med underordade distriktsåklagare i vart och ett av Rysslands 84 federationssubjekt. Vid sidan av dessa finns åklagarkammare för speciella mål, t.ex. den interregionala åklagarkammaren för naturskyddsmål. Det militära åklagarväsendet är underordnat riksåklagaren men leds av en militär överåklagare och dess personal är juristofficerare. Under riksåklagaren lyder också tre akademiska institut: Forskningsinstitutet för rättssäkerhet, Högskolan för åklagarväsendets högre ledningspersonal samt Åklagarinstitutet vid Moskvas statliga juridiska högskola.
Domstolsförhandlingarna i Ryssland skiljer sig när det gäller civilmål och brottmål och de har också olika rättsalar för civilmål respektive brottmål. Vid brottmål deltar också en jury som består av 3-12 personer. Vid svårare brott består juryn av 12 personer. Juryn utses på ungefär samma sätt som nämndemännen i Sverige. Systemet med en jury skiljer sig dock väsentligt från nämndemannasystemet.
När en jury används i en rättegång är dess roll att uttala sig om skuldfrågan, medan straffet bestäms av domaren.
Samtliga rättssalar vi såg var små och det fanns inte mycket utrymme för åhörare. Salarna för civilmål påminde om svenska rättsalar, medan de för brottmål innehöll ett utrymme med galler och hänglås. Förmodligen används detta när den åtalade är häktad eller förväntas bli häktad.
Inger Lenas
HOS VOLVO I KALUGA
Volvo har investerat en miljard kronor i sin nyinvigda anläggning i Kaluga. Fabriken består av 43 500 kvadratmeter och bygget har gått i raketfart. På 18 månader har anläggningen byggts upp och nu har man kapacitet att tillverka 66 Volvolastbilar per dag, på årsbasis 5 000 Renault- lastbilar samt 10 000 Volvo-lastbilar.
Nittio procent av arbetarna är utbildade i Kaluga, där människorna en har bra teknisk skolbakgrund, berättade logistikchefen Christer Elenbrant vid vårt besök.
För närvarande behöver man logistiker, eftersom att det kommer delar till bilarna från 600 olika leverantörer världen över. Många leveranser kommer från utlandet därför att den ryska kvalitén ännu är för dålig.
Volvo sätter i första rummet att det i fabriken är rent och snyggt. Det är också viktigt hur man hanterar personal. Eftersom Volvo vill ha en motpart i förhandlingarna på arbetsplatsen hjälper företagsledningen arbetarna att starta fackföreningar, fick vi veta. Lönen för de anställda ligger runt 17 000-19 000 rubel per månad, att jämföra med genomsnittsinkomsten för Kalugabor på 15 000 rubel. Man gör alkotest och blodprovstest via stickprov. Alla har haft tre månaders provanställning och anställs via Manpower bemanningsföretag. Om Volvo är nöjd med den anställde och ändå tvingas avskeda har den anställde rätt till återanställning inom 18 månader. Volvo var noga med att anställa 50 % kvinnor, vilket ryssarna höjde på ögonbrynen inför. Det är viktigt att vara i Ryssland, bl a på grund av tullarna, sade Christer Elenbrant.
Bilarna har vattenbaserat utsläpp precis som i Sverige och priset för en lastbil utan speciell inredning är cirka 800 000 SEK. Emballage som kommer till fabriken returneras och återanvänds.
På vår fråga om det har betalats mutor svarade Christer Elenbrant att detta vägrar Volvo bestämt. Skulle sådana krav komma upphör samarbetet genast.
Om det blir fel på dagens bilar består sker felsökning via bilens 25 datorer. Man byter ut delarna i stället för att reparera.
I dagens läge är det kris för bilförsäljningen. Vid vårt besök låg tillverkningen nere och de anställda var på utbildning, men Christer Elenbrant trodde att det skulle vända nästa år.
Marita Ros
KYRKOBESÖK I RYSSLAND
Den ortodoxa kyrkan har historiskt sett haft en stark ställning i det ryska samhället. Under sovjettiden stängdes en del kyrkor för att användas till andra ändamål. Nu har kyrkan åter en stark ställning. Den ortodoxa kyrkan är över 1 000 år gammal vilket kan jämföras med den kommunistiska epoken som bara varade i 70 år.
I Kreml finns många kulturhistoriska byggnader från olika tidsåldrar. De är såväl praktfulla kyrkobyggnader som andra påkostade byggnadsverk från tsartiden. Vi besökte den berömda Uspenskijkatedralen, som räknas som Rysslands huvudkyrka. Flera kyrkliga ledare är begravda där. De fem lökkupolerna ger kyrkan en speciell karaktär. Vi besökte också Ärkeängelskatedralen.
I Kaluga besökte vi mässan i den Gregorianska kyrkan. Det var en högtidlig stämning med ljus, körer och kyrkobesökare i alla åldrar. Barnen var också aktiva och hade sina speciella uppgifter. Vi besökte dessutom det berömda klostret Optina Pustyn i Kalugaregionen. Klostret, som är ett munkkloster, renoverades 1988. På 1800-talet var Optina Pustyn ett välkänt kloster, dit andliga ledare och kulturpersonligheter sökte sig. Det är också i dag ett ryskt kulturcentrum med många besökare.
Bertil Brorsson
| 
