Vårt barnhemsbarn, Nadja, från 1998 till 2008.

När vår dotter Maja var 4 år, (och övriga syskon ”utflugna”) började jag och mannen tala om att vi kanske skulle kunna ta emot ett sommarbarn, som kompis till Maja.
Av en tillfällighet fick vi på en julmarknad se julkort, ritade av ryska barnhemsbarn. Vi frågade försäljerskan om upplysningar och kom på detta vis i kontakt med Tretjaks barnhemsutbyte.
Strax efter midsommar åkte vi till Arlanda och fick hämta ”vår” Nadja. Hon var då 8 år, men liten, både till kropp o själ. Hon hade en liten plastkasse, som bagage. Där låg ett par trosor och några karameller.
Inte ett ord ryska kunde vi, men med hjälp av en liten ordlista, från barnhemsföreningen och med kroppsspråket, kunde vi ibland göra oss förstådda riktigt bra. Det dröjde inte många timmar, förrän Maja och Nadja var i full gång med att leka.
Vi bor nära havet, och eftersom Maja skulle gå i simskola, så fick Nadja göra det också.
Denna sommar lärde sig Nadja att både simma och cykla. Hon lärde känna hela släkten och kände sig trygg i vår familjegemenskap.
Hon reste tillbaka till barnhemmet med egen resväska fylld med leksaker och kläder.
På våren -99, åkte jag tillsammens med min vuxna dotter, till barnhemmet för en vecka. Nadja visste inget om att vi skulle komma, men blev desto gladare när hon fick träffa oss. Det var mycket intressant att se henne i sin barnhemsmiljö.
Nadja hade det inte lätt på barnhemmet, hon presterade svaga resultat i skolan, fick flytta till ett annat barnhem och snart till ytterligare ett. Där satt barn, som hade olika handikapp och denna sommar fick Nadja inte resa till Sverige, sa man till oss, eftersom så ”sjuka ” barn inte fick ha pass. Jag ansåg inte att hon var sjuk, men det hjälpte inte hur styrelsen i barnhemsföreningen än försökte, hon var mer eller mindre inlåst.
På hösten samma år, strax efter ockupationen av teatern vid barnhem nr 4, reste vi därför med på höstresan, för sommarfamiljerna, för att försöka få kontakt med Nadja igen. Efter mycket ringande och trugande så lyckades vi få komma in på barnhem 7, där Nadja bodde.
Oj, vad glad hon blev när vi stegade in!  En hel kvart fick vi träffa henne den veckan!!!
Men ”någon”(Ludmila?) inom den ryska paraplyorgansiationen tog personlig kontakt med Nadja och lyckades få henne placerad på barnhem 4, senare. Där trivdes hon bra, lärde sig läsa och skriva och fick resa till Sverige varje sommar.
Här hos oss, har hon funnit sin plats, som ”syster” till Maja, där hon villigt och glatt hjälper till med matlagning, disk och tvätt, såväl som husvagnssemestrar, med besök på både nöjesfält, djurparker och museer. Hennes svenska blir bättre och bättre för varje sommar. 
För ca 2 år sen lyckades en avlägsen släkting bli godkänd som fosterfamilj till Nadja och hos henne bor Nadja nu.
Vi har sett hur Nadja har utvecklats, från en rädd och understimulerad liten 8-åring, till en mysig tonåring, med säker blick för vad som situationen kräver.
Det har varit så roligt och intressant att fått följa hennes utveckling och vi hoppas kunna hålla kontakten med henne många år i framtiden!

M v h 
Fam. Dahlberg Olsson
/genom Carina
2009