Den 15 maj 1914 öppnades en utställning av Östersjöländernas industriella landvinningar och kultur i Malmö. Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland, som inkluderade Finland vid den tiden, deltog. Rysslands deltagande, och med det möjligheten att överhuvudtaget genomföra utställningen, var länge oviss: den ryska regeringen var inte särskilt intresserad av det regionala centrum i Sverige som Malmö utgör.
Och då övertogs organisationen av den ryska avdelningen, i praktiken för första gången på en internationell utställning, av privatpersoner – filantroperna Mykola Teresjtjenko, V. Tsekalo (deras porträtt målade av Aleksandr Golovin presenterades på utställningen) och Michail Rjabusjinskij. Projektet samordnades av offentliga organisationer – den ryska expertkammaren och ”Ryska konstnärsförbundet”.
Detta var senare den omständighet som fick de svenska myndigheterna och direktoratet för museet i Malmö att vägra återlämna målningarna till Ryssland. Svenskarnas främsta argument var att målningarna lämnades till utställningen av privatpersoner, inte av staten, och därför kunde endast dessa personer (konstnärer, samlare) eller deras arvingar kräva att de återlämnades.
Fig. 1. “Porträtt av V. Tsekalo” (till vänster) och “Porträtt av M. Teresjtjenko” av Aleksandr Golovin på utställningen i Malmö museum
Men allt detta hände senare. 1914 såg Malmös invånare fram emot att utställningen skulle öppnas. Förberedelserna hade inletts 1908 under beskydd av kung Gustav V. På tre år (1911-1914) uppfördes på ett obebyggt område enligt ett projekt av Ferdinand Boberg en utställningsstad med paviljonger för de deltagande länderna, restauranger och souvenirkiosker och Pildammsparken anlades med tårpilar runt dammar, attraktioner och fontäner. Pildammsparken är fortfarande en favoritplats för Malmöborna att promenera i.
Fig. 2. Panorama över Baltiska utställningen. Foto 1914. Till höger ligger den ryska paviljongen
Fig. 3. Pildammsparken idag
RYSKA PAVILJONGEN PÅ BALTISKA MÄSSAN
Den storskaliga internationella utställningen var en ovanligt betydelsefull händelse för en liten stad och blev ihågkommen i många år. Den ryska paviljongen, utformad i gammal rysk stil, väckte stort intresse. Under lång tid var dess arkitekt okänd, men nyligen fann man i Malmö stadsarkiv information om att byggnaden uppfördes under ledning av utställningens huvudarkitekt Ferdinand Bobergs efter skisser av S:t Petersburg-arkitekten Marian Peretjatkovitj.
Fig. 4. Kronprins Gustav Adolf och prinsessan Margareta vid invigningen av utställningen. 15.04.1914
Fig. 5. På Baltiska utställningen. Bilder
Fig. 6. Ryska Paviljongen på Baltiska utställningen. Vykort. 1914
I centrum av den ryska paviljongen byggdes en kiosk i form av en storslagen väderkvarn, på vars vingar man lade ut prover på de bästa sorterna av ryskt mjöl. Men på besökande svenskar gjorde verken av ryska konstnärer ett mycket mer slående intryck än produktionen av kvarnar. Tidningen Dagens Nyheter skrev: “Den mest fängslande är den ryska delen av utställningen. Här är allt nytt för oss svenskar i den meningen att Ryssland har de mest djärva, de mest extrema modernisterna.”
Och verkligen! I den ryska avdelningens sex salar kunde besökare se verk av ledande samtida konstnärer och skulptörer: Anna Golubkina och Sergej Konjenkova, Ilja Repin och Viktor Vasnetsov, Ivan Shishkin och Isaak Levitan, Ivan Bilibin och Aleksandr Golovin, Konstantin Korovin och Martiros. Saryan, Boris Kustodijev och Kuzma Petrov-Vodkin, Michail Vrubel och Nikolaj Roerich, Konstantin Somov och Alexander Benoit. samt en retrospektiv serie verk av Valentin Serov, som dog 1910.
Fig. 7. Affisch från Baltiska utställningen
Fig. 8. En av salarna med ryskt måleri på Baltiska utställningen. Till höger på väggen finns målningarna “Komposition nr 6”, “Improvisation nr 2” och “Arabeski” av Vassilij Kandinskij
Urvalet av målningar utfördes av två välkända konsthistoriker: från Sverige professon vid Konstakademien Oscar Björck, från Ryssland konstnären, vetenskapsmannen och konservatorn Igor Grabar (på den tiden – föreståndare för Tretiakovgalleriet).
Bland de verk som presenterades fann en del av Silverålderns ikoniska verk: “Bortförandet av Europa” av Serov, “Bad med röd häst” av Petrov-Vodkin, “Slaget vid Kerzjents” av Roerich, “Komposition nr 6” av Kandinskij m fl. Den svenske kungen Gustav V belönade Kuzma Petrov-Vodkin, Nikolaj Roerich, Boris Kustodijev m fl.
Fig. 9. Valentin Serov. Bortförandet av Europa. 1910
Utställningen besöktes av mer än 750 000 personer och hade stor framgång med allmänheten. Den skulle pågå till den 4 oktober 1914, men… alla planer avbröts av första världskriget som utbröt den 28 juli. Ryssland och Tyskland befann sig i fientliga läger. Utställningen fick stängas (de danska och svenska paviljongerna fortsatte att fungera en tid).
HUR GICK DET MED UTSTÄLLARNAS MÅLNINGAR?
Efter att Baltiska utställningen hade stängts blev de ryska konstnärernas tavlor kvar kvar i Sverige. Efter första världskriget i Ryssland ägde oktoberrevolutionen 1917 rum och landet störtade ner i inbördeskrigets avgrund. Statsskicket och maktystemet , och med det verkligheten i människors liv, förändrades helt. Mot bakgrund av dessa svåra, ibland tragiska händelser, drabbades även de övergivna målningarna av ett svårt öde, fullt av dramatiska konflikter.
Fig. 10. Boris Kustodijev. Porträtt av Irina Kustodijeva, konstnärens dotter . 1911. Porträttet visades på Baltiska utställningen och såldes senare på Ryska utställningen i New York för 750 dollar. År 2011 såldes målningen för 3 miljoner dollar av auktionsfirman MacDougall.
Enligt villkoren för deltagande i utställningen beviljades ryska konstnärer privilegier för transport av exponater och deras tullfria transport tillbaka. Men i oktober 1914 fick deltagarna brev från en representant för handelshuset ”Monson och K”, som arbetade för utställningen, med en vägran att ombesörja att målningarna återlämnades till Ryssland. En kopia av ett sådant brev har bevarats i B. Kustodijevs arkiv:
“Bäste herre! Som Ni vet har Baltiska utställningen i Malmö stängts, så konstverken ni skickade dit står till ert förfogande igen. Även om administrationen av utställningen tidigare lovade att ombesörja returleveransen förstår Ni att det är något som den i närvarande läge inte kan riskera. Därför föreslås att utställningsföremålen lämnas kvar i Sverige, där de ska förvaras i ett uppvärmt utrymme. Vi ber Er ödmjukt att med vändande post meddela er åsikt i frågan. Vår herr Monson befinner sig fortfarande i Sverige och kan vidta nödvändiga åtgärder på plats. I avvaktan på Ert nådiga svar försäkrar vi Er om vår största högaktning
(På uppdrag av “Monson och K” T. Janor).”
Med andra ord, om Ni vill få tillbaka tavlorna får ni komma och hämta dem personligen! Detta var varken möjligt för Kustodijev, som var rullstolsbunden, eller för de flesta andra konstnärer som hade mer akuta livsproblem att lösa åren efter revolutionen. Korrespondens med museets ledning ledde inte till någonting.
Mycket få konstnärer – Mstislav Dobuzjinskij och förmodligen Nikolaj Roerich på väg till England inför sin stora indiska resa – kom till Malmö och hämtade verken. Vassilij Kandinskij och Alexey von Jawlensky, som reste till Tyskland, föredrog att sälja de flesta av sina verk till Svenska museet.
Först efter årtionden av svåra förhandlingar med svenskarna lyckades det att återbörda “Bad med röd häst” av Kuzma Petrov-Vodkin, “Komposition nr VI” av Vassilij Kandinskij, “Bortförandet av Europa” av Valentin Serov, en del av Boris Kustodijevs, Pavel Kuznetsovs verk och några andra målningar.
Fig. 11. Vassilij Kandinsky. Komposition nr 6. 1913. Vid återkomsten till Ryssland införlivades målningen med Tretiakovgalleriets samlingar.
Ett betydande antal verk blev dock kvar i Malmö; samtidigt är ödet för många av de målningar som publiceras i utställningskatalogen fortfarande okänt (troligtvis sålt). I dag rymmer museet målningar av Valentin Serov, Konstantin Korovin, Aleksandr Golovin, Boris Kustodiev, Kuzma Petrov-Vodkin, Pavel Kuznetsovs (porträtt av N. Sapunova), Martiros Sarjan, Alexander Benoit m.m.
Så kom det sig att Malmö i slutet av 1910-talet blev ägare till en representativ samling rysk konst från förra sekelskiftet. År 2014 öppnade museet en utställning “Baltska speglingar” tillägnad 100-årsjubileet av Baltiska utställningen. Frågan om att återsända målningar från Sverige till Ryssland är fortfarande öppen.
Fig. 12. Affisch från utställningen “Baltiska speglingar” på Malmö museum. 2014
Fig. 13. “Arbetare” av Kuzma Petrov-Vodkin på utställningen “Baltiska speglingar.” 2015. Foto: Niklas Bönnemark.
MÅLNINGAR AV DELTAGARNA I BALTISKA UTSTÄLLNINGEN I NEW YORK
Fig. 14. Igor Grabar. Självporträtt med en palett. 1934
Vintern 1923 anlände I. Grabar personligen till Malmö för att hämta några av verken till den amerikanska utställningen. Utställningen, som var ännu större än den i Sverige (mer än tusen verk), utformades inte bara för att presentera det bredaste panoramat av rysk konst för publiken, utan också för att sälja målningar och på så sätt hjälpa konstnärer och den unga sovjetstaten på det besvärliga och hungriga 1920-talet.
Hade det inte varit för Grabar och dennes fantastiska energi och förmåga att hitta okonventionella lösningar under de svåraste omständigheter, skulle situationen med de målningar som fastnat i Sverige ha varit helt hopplös. Som ett resultat av hans resa till Malmö kunde han återbörda några av verken från Baltiska utställningen och fylla på utställningen i New York med remarkabla verk. Av Grabar själv återstod i Sverige stillebenet “Blå duk” och landskapsmålningen “Sagan om rimfrosten och soluppgången”.
Fig. 15. Igor Grabar. Blå duk. 1907
Det var omöjligt att föra ut alla verk. Förmodligen saknades i några fall fullmakter från konstnärerna, och andra verk (“Bad med röd häst” av Petrov-Vodkin, “Komposition Nr VI” av Vassilij Kandinskij) var alltför stora.
Fig. 16. En av de målningar som Ernst Fischer köpte 1923 – “Porträtt av A. Varfolomej” av Boris Kustodijev – på utställningen “Östersjöspeglingar”
Utställningen i New York blev en stor succé, många tidningar skrev om den. “I en tid när gamla ideal bröt samman bevarade ryska målare sina gamla traditioner”, skrev New York Tribune. Och så här uttryckte sig Art News korrespondent som besökte utställningen: “Dagens utställning i New York är en fantastisk händelse. Vi kan känna den riktiga ryska själen. Aldrig tidigare har en sådan utställning visats i Amerika.”
Fig. 17. Utställningens organisationskommitté. Från vänster till höger: konstnärer Fjodor Zacharov och Konstantin Somov; bokförläggaren och folkbildaren Ivan Sytin; konstnären och konsthistorikern Igor Grabar; läkaren, entreprenören och förläggaren Ivan Trojakovskij, konstnären Sergej Vinogradov
Fig. 18. Utställningen av rysk konst i New York. 1924
Fig. 19. Vasilij Polenov. Dömd till döden. 1906. Jesus Kristus avbildas inför domstolen Sanhedrin, som dömde honom till döden. Målningen såldes på en utställning i New York och såldes vidare 2011 i London på den ryska Bonhams-auktionen för 2,8 miljoner pund.
Den ekonomiska avkastningen var dock mycket blygsammare. Utställningen i New York kunde bara öppnas tack vare Igor Grabars och hans assistenters – konstnärerna Konstantin Somov och Sergei Vinogradov – enorma insatser. Kostnaderna var enorma men bara 93 målningar av över ett tusen (ca 10%) såldes.
En liten extra inkomst kom med av försäljningen av kataloger, reproduktioner av målningar och utställningsaffischen som skapats på plats på grundval av Boris Kustodievs tavla ”Kusken”. Affischerna sålde som smör i skolsken: den amerikanska allmänheten tog en kusk mot bakgrund av vit snö för en rysk jultomte.
Fig. 20. Affisch av utställningen av rysk konst i Amerika. 1924
Den första köparen på utställningen var Sergej Rachmaninoff. Den enastående ryska kompositören, som var vän med familjen Somov, hade bosatt sig i Amerika i början av 1920-talet. Han köpte målningarna “Samarkand. Moskéer” av Aleksej Isupov och “Kloster. Marfo-Marias boning” av Sergej Vinogradov. Under utställningen skapade Konstantin Somov ett anmärkningsvärt porträtt av Rachmaninoff. “I min tolkning kom han att framstå som en sorgsen demon”, skrev konstnären. Kompositörens familj uppskattade särskilt detta porträtt, i tron att det visade Rachmaninoffs själ.
Fig. 21. En av kuratorerna för utställningen Konstantin Somov och Sergej Rachmaninoff med den förvärvade målningen. Boris Kustodijevs målningar kan ses på väggen.
Fig. 22. Konstantin Somov. Porträtt av kompositören Sergei Rachmaninoff. 1924
Efter New York visades osålda målningar under ytterligare två år i olika städer i USA och Kanada, där utställningarna kompletteras med nya verk. Efter avdrag för alla utställningskostnader kunde konstnärerna i Ryssland inte få mer än hälften av de pengar som deras målningar inbringat, men för många var detta en stor lycka.
BAD MED RÖD HÄST
Idag är det svårt att föreställa sig att en av de ikoniska målningarna från 1900-talet – “Bad med röd häst” av Kuzma Petrov-Vodkin – ända fram till 1948 var utställd Malmö museum. Sedan 1914, då första världskriget avbröt den baltiska utställningen, förblev den och andra målningar i Sverige.
Fig. 23. Kuzma Petrov-Vodkin. Bad med röd häst. 1912
Fig. 24. Kuzma Petrov-Vodkin. Porträtt av Maria Petrova-Vodkina, konstnärens hustru. 1903
Konstnären mindes detta och bad före sin död 1939 sin fru och dotter att ta hand om de förlorade målningarna. Konstnärens änka Maria Petrova-Vodkin anförtrodde officiellt den sovjetiska staten att föra talan om sin makes kvarlåtenskap. Därmed kunde Ryssland företräda hennes intressen i Sverige. Först 1950, efter svåra och långa förhandlingarna var det möjligt att uppnå återlämnande av 5 av Petrov-Vodkins 7 målningar. Som en kompromiss var det nödvändigt att gå med på en brådskande “begäran” från museets ledning att lämna två verk i Malmö. En av dessa målningar, Arbetaren, ingår nu i det svenska museets permanenta samlingar.
Fig. 25. Kuzma Petrov-Vodkin. Arbetare. 1912
Efter andra världskriget som ödelade landet, svalt Petrov-Vodkins änka och dotter och var fattiga. Målningar gick bara att sälja till vrakpriser och “Bad med röd häst” kunde länge inte alls hitta någon köpare.
Ibland skrivs det att målningen inte intresserade något museum och inte en enda samlare. Naturligtvis var det inte så. Konsthistoriker, museipersonal och samlare har alltid förstått det exceptionella konstnärliga och andliga värdet av Petrov-Vodkins verk. Muséer som statliga institutioner kan dock inte köpa in eller ens ta emot ett konstverk utan myndigheternas godkännande. Och den sovjetiska staten förde under Stalineran (1930-1950-talet) en politik för “bekämpa formalism”, det vill säga alla konstnärliga experiment. Samlare som ville köpa målningen kunde inte placera verket i sina lägenheter på grund av dess storlek – 186 x160 cm.
PETROV-VODKINS MÅLNING I EN PRIVAT SAMLING
Slutligen hittades en köpare – 1953 köptes målningen av änkan Kazimira Basevitj (1898-1973), hustru till den framstående hydrotekniska ingenjören Akim Basevitj. Eftersom hon hade upplevt “Silveråldern” i ryskt måleri började hon efter kriget att kärleksfullt skapa en samling av målningar från denna tid. I hennes samling fanns verk av Michail Nesterov, Aleksandr Benoit, Konstantin Korovin, Nikolaj Roerich, Michail Vrubel, Konstantin Somov, Zinaida Serebrjakova, Boris Kustodiev m.fl. Bland dessa målningar levde hon i sin speciella värld. “Bad med röd häst” har blivit ett av de mest älskade och uppskattade verken i hennes samling.
Fig. 26. Pavel Kuznetsov. Porträtt av samlaren Kazimira Basevitj. 1959
Fig. 27. Utställningen “Röda hästens ägare” i Jekaterinburg (2018), tillägnad Kazimir Basevitj.
Fig. 28. Konstantin Korovins målning “Stilleben med ett porträtt av V. Pertsova” ur Kazimira Basevitjs samling, utställd på Tretiakov-galleriet
1961, under det ”töväder” som följde på Chrusjtjovs avslöjande av Stalins personkult, erbjöd Kazimira Basevitj tio av de bästa målningarna ur sin samling till Tretiakovgalleriet, som tacksamt accepterade denna ovärderliga gåva. “Bad med röd häst” blev ett av de mest kända mästerverken i ryskt 1900-talsmålerit.
Kazimir Basevitjh testamenterade till Tretjakovgalleriet flera förstklassiga verk, som hon inte velat skiljas från i sin livstid. De överlämnades till galleriet efter samlarens död 1973 av Galina Lotareva, samlarens brorsdotter och arvtagerska. År 2017 donerade Galinas dotter Rana de återstående verken ur samlingen till Tretjakovgalleriet samt till museerna Jekaterinburg och Irkutsk.
Fig. 29. Kuzma Petrov-Vodkin. Treenigheten. Akvarell. 1915
Galina och Rena Lotareva, som alltid levde mycket blygsamt, förvarade målningarna i sin vanliga tvårumslägenhet i Jekaterinburg, som inte ens deras vänner och släktingar kände till. Eftersom de insåg att målningarna är en nationell skatt, tänkte de inte ens tanken att sälja dem, även om ett verk som såldes på auktion hade kunnat försörja dem för resten av livet. Ett av de mästerverk som bevarades av Galina och Rena Lotareva var den unika, tidigare okända akvarellen av Konstantin Petrov-Vodkin “Treenigheten” som skänktes till Jekaterinburgs museum.
GAMLA TRADITIONER OCH FÖRNYELSE I MÅLNINGEN
“BAD MED RÖD HÄST”
… Som en syn ur en annan verklighet skrider långsamt en mäktig eldröd häst förbi åskådaren. På dess rygg sitter en självsäker ung ryttare som släppt tyglarna. Många samtida hyllade Petrov-Vodkins visionära förmåga. I sin ungdom förutspådde den blivande konstnären att hans brud skulle dö strax före bröllopet, vilket djupt skakade både honom själv och dem som hörde den tragiska profetian. Den klärvoajante kan inte alltid förklara de bilder han har sett. När första världskriget började två år efter att Petrov-Vodkin hade fullbordat målningen, utbrast han: “Så det är därför jag målade ’Röda hästen’!”
Fig. 30. K. Petrov-Vodkin. Bad med röd häst. Fragment av tavlan
Konstnären visste inte att det bara var början på en ny era av sammanbrott för den gamla världen, en tid präglad av världsbränder – krig, revolutioner, stora förändringar och radikal förnyelse av livet. Och kanske den underbara hästen som sneglar på betraktaren med en sträng och klok blick förkroppsligade en bild av de grandiosa historiska processer som en enskild människa inte rår över. Man kan bara lita på det snabba flödet av händelser och finna en egen livsfåra i det.
Men det är ingen tillfällighet att språket i målningen är så nära rysk ikonografi, folkliga målningar på kistor och spinnrockar, där röda hästar symboliserar solen, liksom de ljusa krafternas närvaro och hjälp i människans svåraste och farligaste ögonblick. Solen, som man säger på ryska, “rullar fram på himlen”, och körs i en vagn över himlen av underbara hästar. Den häst som bar ärkeängeln Mikael, en kämpe mot mörka krafter, och Sofia med Guds visdom, avbildades ofta i klarröd cinober. Även de heliga krigarna George den segerrike och Demetrios Solunskij avbildades ofta på röda hästar liksom de stora ryska martyrerna Boris och Gleb.
Fig. 31. S:t Demetrios av Solunsky. 1500-talsikon
Fig. 32. Ärkeängeln Mikael. Ikon för slutet av 1700-talet och början av 1800-talet
Fig. 33. Röda hästar på bröstgbrädan till en spinnrock från Mezensk. 1700-talet
Ryska bönder har länge placerat snidade hästar på taken till sina stugor. Poeten Sergei Jesenin skrev om dessa talismaner: “Hästen, både på grekiska, egyptiska, i romersk liksom i slavisk mytologi, är en symbol för strävan. Men bara den ryske bonden fick för sig att sätta honom på taket och därmed likna sin stuga under den vid en vagn.” En förvånansvärt djup och själfull bild!
Vid sekelskiftet 1900-1910-talet, när Petrov-Vodkin arbetade med sin berömda målning, upptäcktes verkligen det ryska ikonmåleriet som konstart för första gången. Vid denna tid skapades, till stor del tack vare forskning av Igor Grabar, tekniken för rensa ikoner från senare påmålade lager. Världen fick se de gamla ikonernas ljusa klara färger. De beundrades av Henri Matisse, som besökte Ryssland vid den tiden.
Självklart påverkade det Petrov-Vodkin, som sett gamla exempel på ikonmålning i sin barndom i provinsstaden Chvalynsk nära Saratov vid Volga. Den blivande konstnären kände lokala ikonmålare, såg hur deras arbete gick till, och målade senare själv kyrkofresker och skapade skisser för ikoner i mosaik. I dessa och senare verk, inklusive “Röda hästen”, syntetiserade Petrov-Vodkin gammal traditionell folkkonst och ikonografi med principerna för en ny riktning – symbolism och modernism.
Symbolismens huvudidé formulerades perfekt av poeten Valerij Brjusov: varje bild av den verkliga världen kan bli ett “fönster in i oändligheten”. Denna idé var mycket nära Petrov-Vodkin. Det symboliska språket i gamla ikoner fördjupas och förstärks i sitt arbete av det moderna måleriets tekniker. Det framgår tydligt av hur mästaren gick tillväga i skapandet av sitt verk.
År 1912 bjöd general Petr Grekov, vars dotter var elev till Petrov-Vodkin, konstnären och dennes hustru att bo på hans egendom vid Misjkjinkajen i Saratov-provinsen. Där hade Petrov-Vodkin en plan att måla en bild där pojkar badar hästar. Denna pittoreska bild lockade många mästare, inklusive Petrov-Vodkins lärare Valentina Serova. Konstnären började måla hästarna i verklig miljö, för ryttaren poseraded hans kusin Sjura. Emellertid började snart en annan bild, liksom utom tid och rum, att framträda genom det vardagliga motivet.
Epilog
En vän till Sergej Jesenin, poeten Rurik Ivnev, som var väl bekant med symboliken i målningen, tillägnade ”Bad med röd häst” följande dikt:
Till Kuzma Petrov-Vodkin
En blodröd häst,
som strävar ut mot havets vågor
Med en utmattad ung man på sin utbuktande rygg.
Som en stum eldsflamma som slår upp över en lägereld,
Du vet mycket, du viskar mycket till mig.
Tecknen har vidgats… Jag står i helig upphetsning,
Och jag hör doften av vågor som sjunger om våren
Och jag hör själar som viskar, plågade av sorg
Och, yngling, din gråt på en eldig häst.
Där dimman ligger, där stäppen är oframkomlig
av ljusgrönt vatten som sjunger om en ny dag,
Och vi dras dit av en outplånlig bön,
Och där ska vi leva, och här lever vi, som i en dröm…
Ill. Kuzma Petrov-Vodkin. Fantasi. 1925
Många år efter “Bad med röd häst” målade Kuzma Petrov-Vodkin tavlan “Fantasi”. En underbar röd häst flyger över städer och berg, stiger högre och högre på himlen och den vuxne ryttaren ser i förvåning tillbaka på den alldagliga världen under sig.
1925, samma år som Petrov-Vodkin målade “Fantasi”, skapade Nikolaj Roerichm en annan deltagare i den baltiska utställningen, tavlan “Grottornas kraft” där också en röd ryttare flyger över himlen. Röda hästar galopperar och flyger för att hjälpa människor i många av konstnärens verk, bland annat målningen “Slaget vid Kerzjents”, som visades på den baltiska utställningen. Men det är en annan historia…
Ill. Nikolaj Roerich. Slaget vid Kerzjents. 1911
Ill. Nikolaj Roerich. Grottornas hemlighet. 1925
Tatiana Ilyina, konsthistoriker och konstterapeut
för rurik.se
2020
